Full fart

Våra bin har ätit upp allt stödfoder som de fick efter att vi skattade honungen. Ska plocka bort de vita lådorna. De flyger fortfarande för fullt och flera kommer med pollen på benen, som jag funderar lite över vart det hittar det. Men det är väl ett och annat som blommar nu. Vår murgröna är till exempel omtyckt!

 

Varm september

Nu får det bara växa på tills frosten kommer. Förra året var det den 18 september men i år verkar det vara en varmare höst. Vi får se. Det är så yvigt och stökigt att det kliar lite i fingrarna att klippa ner och städa inför nästa års odling.

När det växer så här frodigt finns det å andra sidan fullt med mat. Mangolden har börjat om.

Tomaterna får hänga i några dagar till men sedan får de mogna inne. De gillar inte riktigt nattkylan.

Känns lite konstigt att äta smultron nu men de blommar snällt vidare.

 

Vissa saker sköter sig själv

När växter hamnar där de trivs sköter de sig bra själva. Lammöronen växer på i styv lera och får uthärda en tillvaro utan bevattning.

Jag rensar måttligt i detta område och nu har jag lagt ut ull för att täcka bort en del kirskål och kvickrot.

Även om det är lite rufsigt så har stigen sin karaktär med olika röda, gröna och grå toner.

Jo, jag får rensa lite ogräs för att stigen inte ska växa igen. Såklart. Säg den markbeläggning som inte kräver något underhåll.

Fortfarande mognar björnbär men nu behöver de ligga inne en dag för att få sötma.

Ska ta och befria häggmispeln från vintersquashen. Det är några kilon som hänger där.

 

Några höjdare

Det finns en del saker som verkligen sträcker på sig. Här tävlar jordärtskockorna med en solros.

Antar att det var samma sorts solros som jag satte lite skuggigt på ett annat ställe och där har de blivit galet höga. Tur att jag satte dem vid varsin stör så jag haft möjlighet att binda fast dem. Ser lite svajigt ut!

Kålen sträcker på sig som vanligt och blir riktiga höjdare. Nöjd är jag över att jag tog i när jag böjde armeringsjärn till bågar för näten. Äntligen räcker de till för de flesta sorterna. Röd grönkål och olika brysselkål trycker dock på uppåt.

Majsen är skördeklar. Vissa stänglar står upp andra ligger ner vid det här laget. De orkar inte riktigt med sin börda när majskolvarna mognar.

 

Varma dagar när vi går mot höst

Så här känns trädgården nu. Grön, yvig och så något som lyser upp här och där.

I det gröna finns små fynd. Inkrupen i ligusterhäcken mot gatan finns en vintersquash på över sju kilo.

Ska klippa ner den för jag vill inte att den tappar taget och ramlar i backen.

Det är lätt hänt att man mest tittar ner när man trädgårdsarbetar, men tittar man upp i pergolan finns mängder av druvor.

Känns som jag borde ha en bättre plan för vad som växer här borta i pergolan. Det är lite stökigt och nu har vi bestämt oss för att ta bort prydnadsapeln som varit sjuk länge. Det betyder mer sol.

Utemöblerna har åkt in. Det är både vemodigt och skönt när trädgården börjar ge upp och gå mot sitt slut för det här året.

 

Mitt i stöket bor det mat

Augusti passerade med svala temperaturer och ganska mycket regn. Hela trädgården känns igenvuxen. Men mitt i stöket finns det pärlor. Oj, vad det kommer kiwi i år. Små och släta och smakar precis som de stora.

Samtidigt som det finns mycket att skörda så gäller det att även så nytt. Den här sallaten blir klar till november och jag skördar den nog i mars. Lång framförhållning!

I drivhuset bor paprikorna. Nu ändrar de färg.

Majsen är efterlängtad av barnbarnen och är klar att ätas.

Sådde några sena broccoli. Det som växer ute i landen nu kan jag inte spara, frysen är full. odlingen styr dagens meny, vad behöver ätas upp?

Vi brukar kunna stoppa i oss en hel del grönkål men i år verkar jag ha odlat så det räcker till jul.

Kål är vacker, se vilka häftiga former på bladen!

 

Frodigt och lite oregerlig

Går en runda på morgonen. Pergolan ligger i morgonskugga. Jag försöker hålla vindruvan i schack. Det går så där.

Nu är vi så gott som inbäddade i grönska och det märks inte att vi är i ett villaområde för vi har ingen insyn.

Honungsrosen blommar och det surrar av bin och humlor.

Här i pergolan står även en av de klematis som vill överleva hos mig.

Det är en Piilu och den ger både enkla och fyllda blommor.

På andra sidan huset ut mot gatan är det torrt och styv lera. Här trivs lammörat. Jag klipper dem inte även om det blir lite yvigt och hade varit tjusigare med en matta av grått. Slutade klippa för några år sedan när jag såg hur länge de levererade för både humlor och bin.

Ut mot gatan står även träd som fått en honungsros. Det ser vacker ut när äppelträd och päronträd går i blom igen!