Lummigt vid pergolan

Nu blommar honungsrosen.

Jag har satt den nära prydnadsapel som den får klättra i. Nu är allt så frodigt. Först regn och sedan rejäl värme.

Vid en av pergolans stolpar växer en klematis. Denna Piilu är nog den enda av alla klematis som jag satt som blommar som jag tänkt.

Även rosen Flammentanz levererar snällt varje år.

Det är lite mysigt när det bildas olika rum i trädgården. Även om det är så att man ändar upp i en odlingshörna med saker som väntar på att växa till sig eller en hink nässelvatten!

Nu flög de ut!

Skatungarna i flädern skuttar ut på grenarna. Först nära boet, sedan lite längre bort.

Det är tre ungar. Jag passar på att få fram kameran. Det var nästan så jag tänkte spara det till nästa dag. Så fort kan de ju inte gå att de flyger iväg.

De sitter och solar i kvällen sista strålar.

När jag går min kvällsrunda i trädgården är det tyst i flädern. De har flyttat! Oj, vad snabbt det gick. Saknar redan deras lågmälda tjatter när de pratade med varandra.

Tidigt nästa morgon ser jag dem på gräsmattan men de är inte längre i flädern. Har man flyttat ut så har man det.

De hoppar runt och letar mat på alla möjliga tokiga sätt. Ibland blir de matade men de får bli stora snabbt nu för att klara sig.

Jag som trodde det skulle vara mer stökigt att ha ett bo så nära där vi är. Med facit i hand så är de välkomna igen!

Fläder - en ört

Flädern tornar upp sig bakom pergolan.

Minns att det var lite udda att sätta dessa buskar på tomten då det begav sig. Det är ju en växt som är ute i vägrenen eller i åkerkanten. Jag har två rejäla buskar idag som jag stammat upp.

Varje år tycker jag att den blommar som aldrig förr. Grannens hus försvinner bakom den.

Buske och buske, går man in i pergolan så ser man stammen.

När den ser ut så här är det svårt att se den som en ört.

Den är nästan 30 år nu. Undrar vad fläder egentligen kan få för ålder?

Gömställen

Vem vill inte hitta smultronstället?

Ett utav dem är borta vid solfikat och utemöblerna.

Där har vilda smultron tagit sig in med året.

De klarar sig för här går jag sällan, det är för varmt att sitta här. Och vem hinner sitta? Man gör ju mest sittplatser som andra kan använda.

Smyger man runt i allt det gröna kan man hitta mer just nu.

Sockerärtorna är klara och det gäller att plocka hela tiden.

Hm, nu får vi nog äta lite mangold för bakom dem kan man helt klart gömma sig.

Ångrade mig

Ibland kommer man inte på allt på en gång. Tyckte det var en så rolig idé att odla tomater längs en stolpe. Upp åkte stolpar. Har gått och tittat på dem några veckor nu.

Idén är bra men stolparna var inte så snygga. Nu är det utbytta mot obarkade granstörar. Smälter in mycket bättre och de tidigare reglarna ska användas i ett annat projekt där de passar bättre. Stolparna blev bytta i sista minuten för nu växer det på.

Alla gör på sitt sätt

Det är lite olika hur mycket man skapar med prylar i sin trädgård. Jag försöker att att inte sätta ut för mycket saker.

Vill ofta ha en funktion. Den här vallmokapseln i rostig tråd är utmärkt att stoppa in talgbollar i på vintern.

Gör lite olika former av gjutningar när jag behöver en trappa. Bakom löjtnantshjärtat skymtar trappan upp till kullen.

Har satt upp några skärmar för att skapa olika rum. Här syns den som avgränsar skräphörnan med komposten.

Hänger i pergolan

Nu är det varmt. Då är det skönast att vara i pergolan. Blir glad av de enkla prästkragarna som snällt kommer tillbaka.

Några aklejor har även smitit in i planteringen.

Plantering och plantering, det är ju snarare ett potatisland jag fixat här. Ska bli spännande att se hur det artar sig.

Vid en av stolparna i pergolan ger en klematis färg. Allt lever lite som det vill!

Meloner

Den där varmbänken i drivhuset som är full med ull, den blir återbrukad som melonbädd.

Har satt upp några kompostgaller ända upp i taket. Nu återstår att se om det blir något och om de vill klättra.

Nu doftar det!

Rosor, fläder och schersmin. Vill bara vara ute och gå runt i allt som doftar. 

Det är varmt så blomningen går snabbt över. Rosen har redan börjat ge upp med blad utspridda över gräsmattan.

Vet inte om det är schersminen eller flädern som doftar mest just nu.

Nu är det snyggt i skatornas träd, de bor där inne i flädern.

Sparris och tålamod

Nu plockar vi sparris fram till midsommar på de äldsta plantorna.

Sparrisen står i en odlingsbädd kantad av smultron och i år hamnade en rad sockerärtor även där. Först trodde jag att en hel del av de nya plantorna strukit med under förra torra sommaren men de tittar upp sakta med säkert. En del såg jag inte för alla ärtor!

Jag såg dem först då stänglarna stack upp genom alla blad. Det gör inget för de skulle ändå inte plockas i år. Att längta efter egen sparris är att vänta. Vänta på att de får skördas först då plantorna vuxit till sig. Vänta på att de tittar upp för våren är sval.

Inne bland sparris i odlingsbädden växer chili och paprika. Den trivs inte så bra. Får se hur det går.

På vissa plantor sitter ganska stora frukter. Klart att de vill ha mer värme än vad det är just nu men jag läste även att det inte gilla våra ljusa långa dagar. Att de växer på sig först när dagarna blir kortare igen. Vi får se!

Gröna blad

Nu finns det fullt med gröna blad att äta. Vinterportulak frösår sig och dyker upp lite överallt. Här står den tätt i en kruka och då är den ganska liten.

Sedan hittar jag själsådda tuvor med riktigt stora blad, friska och krispiga. Den har en lite syrlig smak.

Grönkål eller mangold hamnar ofta på tallriken.

Inbäddad lite här och var finns fänkål. Än har den inte gått i blom, gör den det äter vi upp den snarast.

Även hos morötterna växer insmugglad sallad. Den röda mållan kikar upp.

Tja, ogräs får helt enkelt inte plats. Det syns inte men lite längre bort i raden växer isbergssallat och lite blandad sallat. Jag odlar ganska lite vanlig sallat för vi äter mest av grönkålen.

Ska nog även plocka några primörlökar bara för att det är så gott!