Att prova sig fram

Den där kålen är ju hur kul som helst att odla! Allt kommer snällt upp och i orangeriet blir de knubbiga och fina. Jag är helt förundrad över alla olika sorter. De här var snabba. Vitkål Braunswick och grönkål Dwarf Green Curled.

Just nu har jag ingen aning om hur allt ska få plats. Det är hela tiden något nytt som gror borta på värmemattan.

Undrar om jag är lika road av kålen när alla skadedjuren kommer? Blomkål har nog störst blad. Den ska man antagligen så lite senare och många gånger. Till vänster kommer spetskål Kalibos och purpurkål Redbor.

Mera kål. Röd brysselkål, hur snyggt kan inte det bli? I mitten en rödådrad kål som heter January King och därefter en rufsig grönkål som heter Red Russian. Undrar hur många veckor de kan stå i dessa små pluggar innan de vill ha krukor? Det löser väl sig.

Dill sägs vara lite svår ibland men jag har väl haft tur. Sår i små kluster och de tittar snällt upp.

Allt vill gro på sitt eget vis. Nyzeeländsk spenat sägs vara svår att få igång. I höstas testade jag därför att starta den i ren sand. Det fungerade utmärkt igen. Jag hann inte ens med att få den under ljuset fort nog så den stoppade upp sin rangliga växt. Låter nog bara de med vettig längd få följa med i nästa omplantering.

Smultron är inte speciellt snabba, men nu ser man tydligt vad det är. I början är de så galet små att de bara ser ut som feta bladlöss.

Kunde inte låta bli, men nu vet jag. Så fänkålen lite senare och att den är lite seg att starta och sedan bara skjuter iväg.

Värmekrävande saker som chili trivs inget vidare i orangeriet. De får lite dålig start. Nu får det bli så i år och så får jag se om jag gör något annat till nästa år. Vill ogärna få en massa odlingsstationer inne.

Det är samma med alla auberginer. De är jag mer nyfiken på än chilin. Om de inte repar sig och kommer igen kanske jag köper lite färdiga plantor för att lära mig hur de har det i mitt drivhus under en säsong.